Sugmuddring av Viskans botten kan lösa saneringsproblem

Flera arbeten pågår samtidigt när det gäller att förbereda åtgärd av föroreningarna i Viskan. Under förra året togs prover på sediment och vatten, och till sommaren ska detta vara samlat i en riskbedömning med förslag till åtgärder. Därefter sker riskvärdering och samråd inför en ansökan till Mark- och miljödomstolen, vars tillstånd krävs för att få göra något åt föroreningarna i Viskan.

Inför detta arbetar konsulter med att utreda olika sätt att göra en sanering av Viskans sediment. Den metod som projektet tror mest på i det här läget är sugmuddring. Men även andra metoder såsom grävmuddring och övertäckning utreds för mindre delområden i Viskan.

Nyligen var några miljökonsulter, tillsammans med projektledaren för saneringen Sara Florén och tjänstepersoner på Borås Stad, ute vid Viskan för att se närmare på förutsättningarna för kommande behov av infrastruktur, såsom nedläggande av pumpslang som sedimenten ska gå i och uppställningsytor för bodar, fordon och annan utrustning. Det är viktigt att säkerställa att ingen negativ påverkan sker på miljön eller att det blir en oacceptabel störning för människor som bor i närheten.

Förhoppningen är att Borås Energi och Miljö ska få miljötillstånd att deponera de förorenade sedimenten på sin avfallsanläggning Sobacken. En fördel för projektet är att Sobacken ligger nära Viskan och att behovet av vägtransport av sediment därmed minimeras. Om Viskans sediment söder om Borås ska muddras med Sobacken som deponi, så skulle det kunna gå till så här: bit för bit sugs Viskans botten ren från förorenade sediment. Detta är ett arbete som kommer att behöva göras i mindre etapper under flera år.

De förorenade sedimenten pumpas söderut i en ledning med 30-40 centimeters diameter. Fram till övre dammen i Rydboholm kan ledningen få ligga i och följa Viskan. Sista biten kan sedimenten pumpas i en ledning på eller i marken en knapp kilometer, från Viskan till Sobacken.

På Sobacken måste sedan sedimenten avvattnas. Detta sker med hjälp av så kallade geotuber – gigantiska säckar i ett vattengenomsläppligt geotextilmaterial. Vattnet som långsamt sipprar ut måste sedan renas, och det som till slut återstår i tuberna läggs på deponi. Det betyder att föroreningarna förvaras skyddat, så att de inte kommer ut i ytvatten eller grundvatten.